Milljas

19 dagar idag och nu blir det avmaskningspremiär. Det kommer inte att bli poppis misstänker jag men det är ingen återvändo. Inatt vaknade jag av att en av de små, rubytiken, satt och skällde - sååååå gulligt när de är såhär små. Mindre gulligt när de är äldre så vi får hoppas att det var en engångsföreteelse för att hon hade tråkigt, eller nåt, hosthost . Det var iaf inte min Sigrid som gjorde det! Jag tror att Sigrid kommer att bli lugn och behaglig utan pappa Olles hoppa-över-staketet-hela-dagen-gener och utan morbror Knuts gräva-månlanskapsgropar-över-hela-tomten-gener. Hon kommer att bli en lättvindig och okomplicerad tjej. Drömma går ju iaf, hehe. Jag låtsas inte om att Sigrid och lilla röda just exakt nu sitter och skäller båda två .

Nåja, söta är de i alla händelser 

Först ut är lill-Knut som ska heta Leo, Milljas Good As Gold. Han är en kopia av sin morbror Knut som liten och Knut är ju champion så lite pirrar det i magen när jag ser på honom. Mycket ska stämma än med testiklar, tänder osv förstås . Oerhört söt nu iaf!

Namnvalet är nog inte helt spikat än för den här söta lilla flickan men i stamtavlan ska hon heta Milljas Glennie Bilto. Hon och Leo är väldigt docksöta båda två och om Leo är lik morbror Knut så är nog den här lilla den som är mest lik mamma Märta.

Lilla Lykke då, Milljas Gina Roy, har farmor Doris mjuka fina uttryck och wow - snacka om att hon smält mitt hjärta pga det!  Att hon verkar mest livlig och bestämd redan talar väl för att det eg. är hon som platsar bäst in i mitt tokgäng, men jag gissar att nya matte och husse märker om de får en B&T istället för en ruby. För den delen så har jag ju nog av galningar här . Funderat på att höja staketet, Johan och Suzanne? Hahahaha . 

Sist ut är min Sigrid, Milljas Grades Singing. Hon liknar pappa Olle både i huvud och kropp så det är väl bara så att det är hon som är min. Hon är glupskast och rundast om magen och det är positivt. Hoppas att det håller i sig.

Grattis min älskade lille Skalman på 2-årsdagen   och även till syskonen såklart. Skalman är ju inte hemma just nu utan passas/är i karantän för att skydda de små valparna här från kennelhosta, tillsammans med Mozart, hos en ursnäll tjej. Så Skalman får få sin tårta när han kommer hem men det blir bra det också 

Nu är ju Skalman utställd också så förutom redan avklarade ögon och patella, båda U.A. så ska vi åka och ta hjärtintyg så fort vi får till det. Tjejer gillar han redan så det är inga problem. Redan som väldigt lite försökte han "pöka" på syrran Alice - bilder på detta längre ned. 

Här kommer några bilder på Skalman och hans syskon. Först min favoritbild på dem.
Från vänster: Skalman, Alex, Alice, Pippi & Olga.

Skalman

Alex

Pippi

Alice

Olga

Skalman 4 v. "tränar" på syrran Alice som ser sådär lagom nöjd ut, hihi 

Ja, vad ska man säga, liksom?   

Efter extremt mycket om och men kom jag iväg till utställningen i Västerås, tillsammans med Monica och hennes två små söta tikar. Jag lämnade Knut hemma pga att han ska ställas ut i Norge och jag kan absolut inte riskera kennelhosta (som gick runt Västerås) där så han fick stanna hemma. Minstingen Mozart och näst yngste Skalman var med mig och Skalman hade hur kul som helst då det hände massor runt honom. Han älskade det! Mozart hittade kul lekkompisar, brorsan och halvbrorsorna, och kunde inte förstå varför han skulle ha koppel på sig när han ville leka inne i ringen  Men båda uppförde sig som om de aldrig gjort annat än sprungit runt i utställningsringen. Vi hade en väldigt trevlig dag!

Pga smittrisken och de små valparna här kunde jag inte åkt på utställningen om jag inte haft någon som kunde passa Skalman och Mozart efteråt. Att det finns så rara människor som gör det är helt fantastiskt! Två olika kunde ställa upp och båda av ren och skär godhet. Tack! Ni vet vilka ni är . Nu får de prova på lite stadsliv, nåja småsamhällsliv, men sååå nyttigt för mina bondhundar att se bilar och annat.

Nu i eftermiddag kom "priset" för söndagens utställning och jag är glad över att kunna skriva lite, även om detta inlägg tar någon timme. Annars klarar jag inte att prata eller röra mig, knappt andas, feber, frossa, migrän på väg och bröstet smärtar. Såhär blir det nog under några dagar till. Men det var det värt  

Ett foto på lilla Sigrid som jag tog i förrgår. De börjar så smått promenera omkring i lådan nu och leka lite. De är så söta och tänk att få ligga och titta på dem nu när jag mår så här - det, mina vänner, betyder livet för mig!

Visst är hon extremt söt!

Samarbete.

Det är ett fint ord tycker jag och innebörden är oftast är väldigt positiv. Man får och ger information. Ibland ny information som man får fundera över och diskutera. Nya infallsvinklar kommer fram som man kanske inte tänkt på. Hänsyn måste tas och ges. Ärligt samarbete leder alltid framåt för tillsammans är man alltid starkare än man är ensam. Man stagnerar inte. Man fastnar förhoppningsvis inte i sina egna tankar. Man kommer någon vart och man kan sikta framåt. 

Samarbete är svårt för man måste ta hänsyn och ta andras åsikter i starkt beaktande. Man kan inte strunta i dem och endast göra som man själv vill. Man måste vara stark och mogen. 

Inom hunderiet är samarbete väldigt bra och särskilt om man ska arbeta mot samma mål. Man är oftast bunden vid ett visst mål. Det kan gälla att uppfylla vissa hälsokrav, mentaltest, bruksmeriter eller liknande. Man kan stötta och inspirera varandra till detta. Hjälpa varandra att reda ut sina tankar. Man kan hjälpa varandra att uppnå målen. Man kan heja på när någon har det tufft. 

Ja, samarbete är allt bra det! 

Och så några bilder på de små, såklart 

Det här passar in både på livet, på politik och på hundavel. Och mycket annat 

Jag är mycket intresserad av mats betydelse för kroppens välmående. Under alla år med hundar har jag provat en mängd olika sorter och märken. De första hundarna fick det som alla andra köpte och som i princip var den enda maten som såldes i lilla Bengtsfors. Jag tänkte väl inte så mycket på det och hundarna mådde bra. Sen började jag "bo" på brukshundsklubben och där diskuterades såklart hundmat, så jag bytte till det dyrare märket som togs in till orten. Det som hände var att min labrador började klia sig så förfärligt och tappade päls. Cavalieren mådde bra. Mitt intresse för foder väcktes härmed. Svaret på just Thimmys kliande var att det dyra fodret hade en väldigt hög proteinhalt, vilket den andra fodret inte haft.

Vägen har gått över olika sorters torrfoder som andra rekommenderat, till färskfoder. Jag har varit mer eller mindre nöjd. 

Ju mer jag på senare år läst om foder och om kroppen och mat, delvis pga min sjukdom som kan förbättras om immunförsvaret höjs, desto mer har jag kommit underfund om vad jag letar efter till mina hundar. Därför kör jag numera Standardt torrfoder som är spannmålsfritt och svensktillverkat. Jag provade det en gång för ett par år sedan men tyckte då att de åt den så dåligt. Anledningen är att denna maten är inte sprytad/smaksatt med buljong. Det är bra men om de inte äter så hjälper det ju inte att maten är bra. 

Efter att vårt hundhus, med frysbox och färskfoder, brann upp för ett år sedan så blev det slut med färskfodret. Mest pga att jag nu vet mera om antibiotikaresistenta bakterier. Efter en period med ett vanligt förekommande torrfoder har jag alltså valt att åter köpa Standardt. Nu blöter jag fodret och då minsann i mig äter de! 

Efter en tid med detta foder är hundarna rena och fina i öronen och Hugos ögon har slutat att rinna. Intressant, eller hur! 

Jag själv äter allt mer ekologiskt och har tvingats sluta med gluten och laktos. Jag försöer äta mycket av det som stärker immunförsvaret för mitt hopp är att kroppen ska få hjälp att läka sig själv.

Jag tror helt på att maten påverkar oss mycket och att "skit" i maten såsom färgämnen, tillsatser, konserveringsmedel osv kan göra oss sjuka. Självklart är det lika för djuren. Vi alla överlever på skräpmat men vi kan få problem också 

En bild på valparnas pappa Olle som bebis

Dessa 9 första dagarna i de små underverkens liv, har jag mestadels tillbringat bredvid lådan, i sängen. Det är slitsamt att få valpar . Att ha en valpkull är inget man ska göra utan riktig planering och med stor omtänksamhet och omsorg. Sen är det levande varelser och allt styr vi inte över hur väl vi planerar och hur mycket kunskap som lagts bakom parningen. 

Allt är bra så här långt med Märtas och Olles små och i eftermiddags såg jag faktiskt att lillkillen redan börjat öppna ögonen. Det är tidigt! I morgon ska de få sina små klor klippta för första gången.

Mamma Märta är fantastisk på att hålla sina bebisar rena och fina. Jag har inte sett en endaste liten bajsfläck på dem och det är inte självklart. En del tikar är dåliga "städare". Mormor Ronja var likadan som Märta när hon hade valpar så kanske går det i arv? Ronja fick ju ha sina barn Märta & Knut boendes här hos sig och hon var verkligen mamma länge. Hon lekte med dem, tvättade dem och sov bredvid dem tills de var över ett år. då började hon släppa lite på tyglarna. 

 Här är en bild på Ronja när hon leker med Märta & Knut:

Och här kommer några bilder på de små:

Och här är mamma Märta i samma ålder:

Milljas Good As Gold

Milljas Grades Singing

Milljas Gina Roy

Milljas Glennie Bilto 

Ja, så kanske det får bli. Kan någon gissa temat? Det är ett övergripande tema och samtidigt ett specifkt samt anspeglar på båda föräldrarna. Den som kan svara rätt på allt får en valp!

Näää, jag skojar faktiskt bara  Men ära och evig berömmelse vinner ni!

Här är röda flickan. Har ni sett sötare tassar nån gång? 
Jag tror att hon heter Milljas Gina Roy 

Så kom de då, Märtas och Olles valpar  

Klockan 01.30 den 9:e april kom den förste och den siste vid 5-tiden så det gick snabbt och enkelt. 4 stycken småttisar blev det: 1 rubyhane, 1 rubytik och 2 B&T-tikar. Alla är pigga och alla tikarna kastade sig över matbaren innan de var helt ute! Pojken är minst och behövde några minuter innan han gjorde systrarna sällskap. När jag skriver detta är de två och etthalvt dygn gamla och de kryper redan runt i hela lådan. 

Här kommer några bilder på de små underbara bebisarna 

Äntligen! Isen har släppt runt kanterna av vår lilla sjö så nu är badsäsongen igång tycker hundarna. Knut kastade sig i utan betänkligheter och verkligen njöt! Lillsyrran Annie följde efter även om hon mest såg ut att bli förvånad över vad som hände . Sen upptäckte även Skalman att isen var väck och han började leta efter fiskar. Det är hans och mormor Doris favoritlek. Det märks även att våren är här för fyra fästingar kröp omkring på hundarna varav tre på lille Mozart så han är tydligen en populär "fästingmagnet". Det alltid lika läskiga beslutet om fästingmedel måste tas. Och OM, vilken sort? Det är verkligen pest eller kolera! Gift ÄR gift men fästingsjukdomar kan vara än värre. Så frågan är väl vilken sorts gift det blir. Usch! Jag önskar verkligen att det fanns något annat sätt som fungerade. Typ något som utrotade alla fästingar och som är garanterar ofarligt för allt annat levande. Det vore något att lägga forskningspengar på istället för massor av onödig skit. Läs exempel på det HÄR. Man baxnar!