Jag älskar hösten! Luften är klar och hög, färgerna är starka och jag kan bara inte sluta titta. Jag vill suga in färgerna så att jag har dem med mig ända tills nästa höst. Eller så är det bara så att jag njuter i stora drag av vad naturen ger. När man, som jag, varit sjukskriven länge så tror jag att man måste ta till sig livet i alla dess former, såsom skönheten i det lilla. Man uppskattar det goda i det lilla, som när man kan skörda och äta något man sått eller när man ser vackra blommor vid vägkanten i oktober.
Att fota mina älskade hundar mitt i den vackra hösten gör mig lycklig. Att få till en enda bra bild av kanske 100 tagna bilder, skänker mig stor glädje. Att fånga sin hunds själ i ett foto är magiskt. Jag får mycket beröm för mina hundfoton men ni ska veta att jag kan egentligen inget om fotografering eller redigering så ni kan också lyckas med detta. Jag ska berätta hur jag tänker och gör men först får ni se några höstbilder från i år jag är nöjd med:
Om ni tittar på växtbilderna ovan så är enda hemligheten att jag gått nära. Jag har inte gjort något mer alls. Den stora hemligheten med att fota, tycker jag, är ljuset. Att fota inomhus är för det mesta helt meningslöst för jag kan inte med kameran tillräckligt för att få det bra. Eller så skulle jag behöva köpa till något annat objektiv kanske? Men då måste man säkert läsa instruktionsboken och sånt är det värsta jag vet 
. En dag med sol är bra för att få till bra färger men samtidigt är det svårt att fota hundar då de antingen får solen i ögonen och kisar eller så ser det ut som att de har ljusa ögon. Man får experimenterta sig fram med att få hunden att ha huvudet åt det håll att den skuggar sina egna ögon utan att få solen i kameran så att allt blir svarta skuggor.
Detta foto på Dante råkade jag få till bra trots att det är inne. Kväll och mörk och blixten small på vilket medför att ögon och nos (och ibland päls) blänker ljusa men här var avständet lite större och tack vare det blev det rätt ok.
original + beskärd bild (vilket är den "redigering" jag behärskar):
Olle inne och ute. Titta på hur ljuset påverkar färgerna och därmed hur ögonen upplevs. På det sista fotot har jag lyckats med att Olle själv skuggar sina ögon. Ni ser att solljuset faller på hans öra :
Det största felen man gör när man fotar hundar är att man fotar ovanifrån och från för långt håll så gå nära och gå ner! Nästa är att ha tålamod för det gäller att knäppa massor av bilder. Se bara på de här bilderna av Hugo där båda fotona är nästan lika men där det ser ut som om han skelar på ena ögat vilket ger ett trist uttryck. Sånt ser man oftast inte förrän man lagt in bilderna i datorn och tittar närmre på dem så knäpp många bilder! På dessa bilder fick han solen aningen i ögonen och därför kisar han lite + att hans ögon i verkligheten är mörkare, annars blev ljuset rätt bra för att lyfta fram den brunvita pälsen.
Ibland kan det vara kul att göra tvärtom, alltså fota mot "fel" färg. Här syns knappt Knut mot löven vilket är lite läckert:
Jag avslutar med en riktig närbild tagen med min rätt dåliga mobil, inomhus, men bilden blev underbar:
Nu hoppas jag att jag inspirerat åtminstone någon av er att gå ut och fota era hundar i höstsolen 