På olika hundforum läser man ofta frågan från valpköpare att de vill ha tips på seriösa kennlar då de letar valp. Jag har funderat fram och tillbaka vad som kännetecknar en seriös uppfödare och kan bara hitta ett svar: Det varierar väldigt beroende på vad den som frågar är ute efter. Inget konstigt utan rätt självklart egentligen.
Man kan vara en seriös uppfödare som satsar på utställning och vinner många titlar och utmärkelser.
Man kan vara en seriös uppfödare som satsar mest på hälsokontroller.
Man kan vara en seriös uppfödare som satsar på en väldigt liten uppfödning.
Man kan vara en seriös uppfödare som fokuserar mest på valpköparna.
Man kan vara en seriös uppfödare som lägger krutet på att få in nya linjer i rasen.
Man kan vara en seriös uppfödare som tränar sina hundar för ett visst ändamål.
osv osv
De flesta uppfödare är nog lite av varje av det jag räknat upp.
Är då en seriös eller en oseriös uppfödare:
En som aldrig fött upp en sjuk hund?
En som bara parar med närmsta grannens hund? Inom eller mellan raser?
En som är dålig på att höra av sig till valpköparna?
En som aldrig vinner på utställningar eller andra tävlingsgrenar?
En som inte gör fler hälsoundersökningar än vad som krävs?
En som rear ut sina valpar eller rent av säljer till högre pris än genomsnittet i rasen?
En som skriver överallt på nätet om sin egen förträfflighet och syns överallt? Skriver "hjärtan" överallt, kanske?
Här börjar det bli lite knivigare. Första punkten är intressant då det verkar vara en vanlig fråga kopplat just till seriös kennel. Det enkla svaret är att antingen har man bara fött upp en kull och då haft väldig tur, eller så vanskas man vårdslöst med sanningen. När jag hör någon som varit uppfödare ett tag påstå att de aldrig fött upp en sjuk hund, ja då drar jag öronen åt mig och tänker att där avstår jag från hundköp. Sen är frågan vad man lägger i begreppet sjuk hund. Underbett? Navelbråck? Hårstrån i ögonvrån? Eller är det bara saker som visat sig via något test? Det finns de som faktiskt blundar för sina hundars krämpor också tyvärr. Det är nog lätt att t.ex. inte "se" sin hunds symtom på smärta. Det man aldrig får glömma, varken som uppfödare eller valpköpare, är att hundar är levande varelser och generna låter sig inte alltid styras som vi vill. Den kombination som ser väldigt bra ut "på pappret" kan visa sig bli en dålig kull i verkligheten. Dålig utseendemässigt, hälsomässigt, psykiskt eller så jagar de inte. "Dålig" kan innebära många saker.
Punkt två kan handla om att grannen har en väldigt bra hund av samma ras och som passar extremt bra till just min (enda) tik. Eller inte. Eller så handlar det om att avla blandraser och den diskussionen går jag inte in på här mer än att jag konstaterar att det finns många olika orsaker till det - mer eller mindre seriösa.
Tre och fyra kan ha personliga orsaker och det kan man aldrig sia om mer än att uppfödare nästan alltid även har ett "vanligt" liv med jobb, hus och barn. Man har dock krav från sina rasklubbar och de bör man tänka på.
Fem då. "Ju mer man letar, ju mer finner man." Renrasiga hundar har hälsoprogram för att bevara raser eller arbeta mot friskare sådana. Här kan man tycka mycket men man får aldrig glömma helheten. Har hundar i vår ras problem med ögon/höfter/allergier/hjärtan/andning/smärta/dålig mentalitet osv så behövs kontroller och tester. Enstaka fall av problem kan alltid dyka upp på individer men om man ska testa för allt som går att hitta kommer rasen att få problem med en allt mindre avelsbas, med högre inavel som följd. Det kan i sin tur skapa nya problem. Är man SKK-registrerad uppfödare måste man följa de krav som satts upp för rasen och många gör ytterligare tester för att stärka rasen. Det gäller dock att tänka klokt så att man inte missar helheten.
Näst sista punkten kan vara så enkel att tillgången på valpar i en ras är större än efterfrågan just då eller så har valpen ett skönhetsfel. Höga priser kan ju bero på allt från väldigt välmeriterade hundar, hög efterfrågan eller rent av ren hybris hos uppfödaren 
Sista då. Näääää 
Men visst kan en sån få med sig några blåögda på sitt tåg. Vissa har en tendens att blint följa den som skriker högst och tro på allt den säger. Detta är bara enfaldigt och gynnar ytterst sällan rasen, tycker jag. Lagom är, som oftast, bäst.
Ingen uppfödare är felfri och de ovanstående punkterna belyser att inget är enkelt.
Vad tycker då jag att en icke seriös uppfödare är? För mig är det en som ljuger eller försöker dölja sanningen om hälsotester som krävs i en ras, på sina hundar. En som går emot SKK:s regler. En som struntar i både etik och moral. En som medvetet lurar/döljer för valpköpare eller de som vill para sin hund, om hälsoresultat. Det är en som inte behandlar sina djur väl med vilja eller rent av misshandlar dem. Det är en som enbart avlar för pengar genom att strunta i allt utom att just producera valpar. Det är en som upprepar samma hälsomässiga misstag igen och igen och igen. Det är en som skyller på valpköparna vid varenda tillfälle en valp blivit sjuk, utan undantag. Det är en som hela tiden döljer fakta om de egna hundarna och sprider osanning om andras hundar; försöker framstå bättre genom att svärta ner andra. Det är en som inte bryr sig om rasen och dess framtid. Det är en som förnekar svar och forskning. Men detta är mina tankar och inget facit.
Det finns många fler svar och åsikter i denna fråga men låt oss åtminstone tänka på att de flesta seriösa uppfödare har ett mål som de anser är viktigast. De flesta gör det de tror på. De flesta vill föda upp bra hundar på det sätt de har tro på och tro mig - INGEN vill föda upp sjuka hundar. Inte ens de mest genetiskt kunniga eller de som hälsotestar för allt, slipper det även om man på så sätt kan minska riskerna en (hel?) del.
Man får dock aldrig glömma att uppfödare är människor med fel och brister och allt kan hända. Alla gör fel och man behöver ibland få nya chanser; chanser att förbättra och rätta till misstag. Några få trampar så ordentligt över gränsen att de borde sluta med hunduppfödning helt enkelt och det får man hoppas att de gör, åtminstone i SKK:s regi. Drömmen vore att allt vore perfekt, med hundar som aldrig blir sjuka och som är champions men då vore vi maskiner som tillverkade maskiner. På sin höjd.
Hur ska jag då som valpköpare veta var jag ska köpa min hund?
Om jag som valpköpare främst är ute efter en snygg hund att ställa ut så skulle jag välja att köpa från en uppfödare vars valpar vinner mycket och ofta. Och vise versa för de andra sakerna jag radat upp och som man väljer att prioritera. Kanske vill man ha sin uppfödare nära eller kanske är det viktigt att valpen kommer in i ens liv under en viss period. Man får helt enkelt fundera över vad man själv har för utgångspunkter och försöka sålla så gott man kan och genom att bilda sig en egen uppfattning om vad som passar bäst. Ha öppna ögon och be om att få se släktingar till valpen, hälsointyg m.m. Åk hem till uppfödaren eller ha åtminstone annan tät kontakt. Då har man gjort det bästa man kan för att det ska bli så bra som möjligt.
